Vi träffade Lisa Agby, dansare och skådespelare, för att prata om hennes arbete med barnföreställningen Jag och Viola av Camilla Ekelöf.
Foto: Moncef Outiche
Hej Lisa,
Hur skulle du beskriva Jag och Viola?
Jag och Viola är en interaktiv dansföreställning för barn där de får hälsa på hemma hos Viola. Viola är lite lurig, fantasifull, egensinnig och väldigt snäll. Hon dansar både inomhus och utomhus och hittar på saker som att dansa i regnet och har ovanliga idéer på hur man kan använda en hink. Publiken bjuds in att delta vid ett par tillfällen. Viola kan både vara en ung flicka och en äldre dam.
Det är mycket dans och fin musik!
Vad är det bästa med att spela för barn i förskoleålder?
Det bästa är den omedelbara responsen! Det blir ett fint samspel. Jag behöver verkligen vara på tårna för att behålla barnens uppmärksamhet.
Jag och Viola är ett soloföreställning, vilken har varit den största utmaningen för dig som dansare?
Den största utmaningen är att inte ha någon kollega på scen att luta sig mot. Det är helt upp till mig att driva på föreställningen för att inte tappa publikens intresse. Samtidigt upplever jag nästan att publiken blir min medspelare, då föreställningen är interaktiv, vilket är häftigt.
En annan utmaning när vi är ute på turné kan vara att hitta tiden till att värma upp ordentligt innan. Jag och Viola är rätt så fysiskt krävande. När vi åker ut till spelplatserna är det bara jag och teknikern som kan rigga med scenen. För att få tid till uppvärmning måste vi ibland resa väldigt tidigt på morgonen.
Hur har din egen artistiska praktik förändrats över tid?
Jag har betraktat mig som enbart dansare fram till för några år sedan. Då studerade jag skådespeleri och breddade min kompetens som scenkonstnär. Jag upplever att jag under min karriär har fått arbeta med väldigt olika produktioner och i olika sammanhang vilket har gjort att jag känner att jag utvecklats konstant. Ibland tänker jag att det hade varit skönt att nischa mig och vara på ett ställe men det finns tid för det med.
.
.